Sök
Petra tipsar

Allt mitt garn kommer från Mias garnstudio

 

Flera av mina favoritgarner kommer från Schulana

 

Crochetra gillar HK textil

Min bok

Virka söta djur omslag
Klicka på bilden för att komma till Vulkans shop. Nu finns den dock även på Adlibris och på Bokus samt på flera andra nätbutiker. Köp den, du kommer bli nöjd! 

MÖNSTERFEL I BOKEN

Du som köpt boken har kanske försökt virka igelkotten Hedvig men stött på problem. Frukta ej, jag har sett felet och rättat till det. Kontakta mig så får du rättelsen via mail! Min mailadress hittar du HÄR


crochetras virkblog på bloglovinFölj mig på bloglovin

Login

Entries in Virkade djur (49)

lördag
aug222009

Nakenmonster och raggartärning

Efter att min son så snäll berättat för mig att jag bara har en enda kompis i hela världen, så kände jag att så ensam kan jag ju inte vara hela livet. Vad är enklare än att virka en kompis? Efter ett mönster som redan finns dessutom. Äntligen en vän som aldrig käftar emot eller ska prata i evigheter utan att fatta att man varken har tid eller lust att snacka skit. Och en rosa kompis, jag som älskar rosa! Kompisen är virkad efter mitt kakmonstermönster, men i ett ofluffigt garn och virknål 2,5 mm. Den är kanske hälften så stor som det blåa monstret jag gjorde innan, och alldeles lagom stor att hålla i handen. Det är ett par ändringar jag gjort, och det är att jag satt säkerhetsögon istället för att virka ögon. Plus att jag virkat benen lite lite annorlunda, och på de siste fyra varven virkat fram och tillbaka på bara ena halvan av benen. På så sätt blev det en liten flärp eller vad man ska säga, och enklare att sy fast benen snyggt (enligt min mening i alla fall). Hur som haver, jag har fått nytt sällskap här hemma. Jag tycker det är det något som saknas på den, men jag vet inte riktigt vad. Jag försökte med ett skärp och en piercing i läppen men inget av dem var "rätt". Har du tips på vad som fattas min polare tar jag tacksamt emot dem!

Så har jag påbörjat ett nytt par med raggartärningar. Det här paret har jag tänkt skicka till min storebror och hans tjej, det börjar dra ihop sig inför kommande bebisen nu och lillkillen behöver ju nåt att titta på i vagnen. Har de redan en mobil till vagnen får de väl ha tärningarna någon annanstans, spela roll liksom.

lördag
aug082009

Ännu en sköldpadda

Nu har jag, förhoppningsvis, virkat den sista sköldpaddan på väldigt länge. Om det är något jag tycker är riktigt drygt (bortsett från all form av städning och hushållsarbete (tidigare fanns även träning på min hatlista, men sen upptäckte jag dansmattan och var fast i det träsket)) (notera nu att jag var duktig nog att sätta ut två parentestecken för att avsluta hela min dubbelparentes). Precis som paddorna i föregående inlägg har jag använt mönstret som finns i Mia Bengtsson bok "Virka amigurumi". Till samtliga paddor har jag använt restgarner, och virknål 2,5 mm (min absoluta favoritstorlek av någon okänd anledning, finns det något man inte kan virka med en tvåochenhalva?). Garnet är ungefär att likna vid Svarta fårets Tilda-garn. Jag vet att minst ett av garnerna jag använt har varit Marks & Kattens ekologiska bomullsgarn, ett garn jag gillar skarpt. Det är det garnet jag använt till mina dålls, eftersom jag gillar de lite "bleka" färgerna, dessutom finns det en färg som är lagom hudfärgat för att se verkligt ut på mina dålls. Åter till paddorna. Till ögon har jag använt säkerhetsögon i storlek 6 mm, inköpta från loveknitting.se.

Så vill jag förstås ge mitt utlåtande av boken. Det var många som talade varmt om boken, så jag beställde den via nätet utan att egentligen veta vad jag hade att vänta. Jag kan först säga att jag inte riktigt kom överens med alla förkortningar och mönster"recept". Jag är en rätt van virkare vill jag påstå, och jag har nog aldrig stött på "yttre" respektive "inre" maskbåge, utan ebnart "främre" och "bakre" för att nämna ett exempel. Det krävdes lite av en nollställning av hjärnan för att jag skulle hänga med, men när jag väl var med på noterna (typ efter nån minut) så var det inga problem alls att fatta tanken bakom mönsterkonstruktionen. Dessvärre tyckte jag att boken var alldeles för tunn, Mia kunde lätt haft med fler mönster och lite fler förslag på variationer av figurerna. Så skulle jag gärna sett att hon gett förslag på vilka garner (namn alltså, typ Tilda eller nåt, vad som helst) man kan använda, mest för att nybörjare ska ha nåt att gå efter när de kommer till garnaffären. Vidare tyckte jag att figurerna som var i boken var lite småtråkiga. Sköldpaddorna gillade jag skarpt, absolut. Men det var liksom inget nytt för mig i boken, det mesta i boken kan man hitta gratis på nätet om man behärskar engelska virktermer. Men jag antar att tanken inte var att komma med nåt revolutionerande utan bara presentera svenska folket för fenomenet amigurumi. Tanken bakom boken är fin, men jag hade gärna sett att den var lite tjockare och hade lite mer "hull på benen". För mig som van virkare, och som stor älskare av internet, gav boken inget särskilt förutom söta bilder och värme kring hjärtat att det finns fler unga människor som vill föra fram virkkonsten. För den som är ny på virkning tror jag boken är riktigt bra för att komma igång och förstå grunderna. Samma om man skyr engelska/amerikanska mönster.

Min mening har inte varit att dissa boken, jag är glad att det kommit en svensk virkbok som innehåller annat än dukar etc. Och jag kan lugnt säga att jag själv blivit sugen på att göra en egen bok. En virkbok som kanske har en lite annorlunda inriktning än "Virka amigurumi", men ändock en virkbok med mönster från bland annat min blogg, men också mönster som jag inte velat lägga upp på nätet. Jag vet inte om jag kommer göra slag i saken, men vad säger du? Skulle du vilja ha en virkbok med mig som författare?

fredag
aug072009

Sköldpaddor på väg till hemlig mottagare

Två sköldpaddor virkade enligt mönstret i Mia Bengtssons bok. Inga fler kommentarer idag, jag körde en halvtimme på dansmattan och är helt slut. Det är kvavt och äckligt, blev svettig bara av att virka lite. Återkommer en annan dag när jag har mer energi.

tisdag
maj262009

Får man ta hunden med sig... till dagis?

Jag "hittade" fyra nystan brunt garn i ekologisk bomull, plus vardera ett halvt nystan i rosa, grönt och blått. Smart som jag är tänkte jag slösa garnet på nåt kreativt och hittade ett mönster i Dohertys bok "Super Happy Crochet Cute". Av nån anledning fick jag för mig att det skulle gå åt sååå mycket garn. Men det gjorde det inte. Det gick kanske lite över ett nystan brunt, och små mängder av de andra färgerna. Taxen, som det ska föreställa, var tänkt till bebisen som är beräknad till nu på lördag den 30 maj (galet snart, eller hur?) men Algot blev så klart förtjust i den och har bestämt att det är hans hund. Och det räcker inte med en hund säger han, han ska ha många. Kanske får han som han vill, för jag har ju garn kvar och jag vill göra en hund till bebisen. Och så vill jag nog göra en tax i dubbla trådar, det gör jag nog först och sen gör jag en i enkel tråd om det finns garn så det räcker.

Hur som helst. Egentligen får vi inte ta med oss leksaker till dagis, men idag ska jag överraska Algot med den färdiga hunden så han får banne mig följa med när jag hämtar på dagis.

fredag
maj222009

En mus i mitt hus

Jag gjorde misstaget att visa Algot den här råttan. Det tog inte många sekunder innan han tjatade om att jag skulle göra en till honom, en liten en. Nu har jag inte världens koll på hans uppfattning om vad som är litet, men jag hittade ett ullgarn som jag virkade med virknål 4 mm. Råttan, eller musen som han säger, blev strax under 10 cm hög och det borde väl räknas som hyfsat litet? Vägen mot det färdiga resultatet var ganska rörig, det är inte lätt virka en leksak till en 3-åring som springer runt en och vill att man ska bli färdig för 5 minuter sen. Men klar blev den till slut, och Algot han verkar nöjd med den. Så nöjd att jag knappt fick låna den för att ta en bild.

torsdag
maj212009

Something fishy's going on

I förmiddags hade jag lite småtråkigt, och var lite småsur (okej, småsur är väl en underdrift) för väskan, så jag bestämde mig för att göra nåt litet typ timmesprojekt. Jag hittade en länk till en virkad blomkruka men kände att det var lite för stort nu när jag pysslar med min hemlisgrej och dopklänningen. På samma blogg hittade jag däremot den här fisken och började med en egen, men inställningen att "den här tar inte så lång tid". Nä, den tog väl inte så vansinnigt lång tid men längre tid än väntat. Men det var banne mig värt det, för den blev skitsöt! Algot rådiggar den, speciellt efter att den fått på ögonen. Och jag har i princip bestämt mig för att göra fler fiskar och sätt fast dem i en mobil till bebisen omonterade spjälsäng.

måndag
apr272009

Shaun the sheep

Han är inte helt perfekt, och min lokala tygbutik hade inga ögon så han är för tillfället ögonlös. Jag har inget hopp att hitta ögon tills på onsdag, så lillskiten fick fåret idag istället. Jag vet inte, han verkade inte riktigt koppla att det var Shaun och när han roffat åt sig fåret sa han bara åt mig att gå därifrån. Jag vet inte riktigt om han blev glad eller inte, men jag antar att han blev liiite glad för han brukar inte vara så väldigt otacksam.

Det är det här mönstret jag använt mig av. Mina garner var inte helt bra ihop, det svarta (Marks & Kattens Carolina) var lite för tunt till det vita som jag inte minns vad det heter och katten har snott lappen. Eftersom det svarta garnet var lite för tunt så blev proportionerna inte helt bra, men det duger. För den som vill ha garn som garanterat ska funka ihop, så har jag tips till den som bor i Höör. I julas när vi hälsade på mina föräldrar var vi inne på gamla Bilema (heter det Citygross nu?) och där såg jag att de hade det här kitet för en stickad Shaun.

söndag
apr262009

Shaun-plockepinn

Alla delar till Shaun är klara. Det enda jag behöver göra nu är att sy ihop allt och sätta dit ett par ögon, sen är han leveransklar till min lilla födelsedagsgris. Det är helt otroligt att han fyller tre år redan, tiden går alldeles för fort!

tisdag
jan202009

En bowlingkägla?

Så här ser alltså kvällens skörd ut. Det är ett projekt jag påbörjade innan jul, garnet tog slut och sen orkade jag inte gå till garnaffären för att köpa nytt. Inte förrän idag, så jag fortsatte projektet. Det ska inte bli en kägla, utan en Shaun the sheep till min son. Han älskar Shaun och blev helt till sig när jag visade honom det här mönstret, nu har han tjatat i närmare två veckor på att jag ska göra färdigt fåret och ärligt så börjat jag tröttna lite smått på tjatet.

fredag
okt312008

Be afraid, be very afraid

Det är vad jag sagt till Mickes kollega i datorföreningen. Vid förra LANets plus och minusmöte à la Villa Medusa, med svarta och vita kameler med en puckel, så fick jag av alla människor en svart kamel, eller minus om man så vill. Varför? För att jag tillägnat person A en Linus på linjen-tårta eftersom han fyllde år där nån gång (tror jag), virkat en eskimå till islänningen B som tack för Londonmuggen han köpt till mig och för att jag virkat en ballerinadocka i person C:s ära. Han, person D hade bara fått en sketen virkad höna för några LAN sen, men jag fick ett minus för att han inte fått nåt den här gången. Ocg då vill jag tillägga att jag alltid bakat tårtor/bullar/muffins till LANen, och det i överflöd. Just den här gången var det tre smarriga tårtor. Men jag fick en svart, enpucklad kamel. Och jag var sur. Väldigt sur. Nu hade det gått för långt. Nu inför det här LANet har jag bett Micke att vidarebefordra det faktum att jag är sur (fast med glimten i ögat förstås) och att person D skulle vara rädd, mycket rädd.

Så igår var det dags för LAN. Omotiverad som jag är i skolan hade jag lillkillen hemma för att han nog kändes lite varm (och nej, jag fuskar inte med VAB. Jag pluggar typ heltid, utan csn och får inte nån ersättning för de dagar ungen är sjuk eller "sjuk", så nu behöver inte anmäla mig för fusk) och jag kunde slippa åka till skolan. Så vi åkte till LANet istället. Och vem sitter i kiosken om inte *trumvirvel* person D, som får syn på mig och försvinner bakom disken. På skämt förstås. Kass som jag är på att hålla minen säger jag till honom att det är dags att reda ut var vi står, var vi har varandra. Och så flinar jag och drar upp *trumvirvel igen* en svart kamel med en puckel, jag har virkade den själv. Han heter Klådan, uppkallad efter en jobbig typ jag jobbat med och som allvarligt talat av en riktig klåda i arslet.