Hej alla fina! 💛
Idag vill jag skriva om något jag aldrig trodde att jag skulle dela så här öppet, men som jag ändå känner är viktigt att prata om: jag har bokat tid för min allra första botoxbehandling. Bara att skriva det känns lite pirrigt. Det är en sån där grej jag tänkt på i flera år, men alltid skjutit upp. “Det är nog inte för mig”, “Jag klarar mig utan”, “Det känns lite ytligt”… Ja, tankarna har varit många. Men nu står jag här – eller snarare sitter här med fjärilar i magen – och har bestämt mig.
Det är inte för att jag inte gillar hur jag ser ut. Jag tycker faktiskt att jag åldras rätt fint. Men ni vet när man tittar sig i spegeln och känner att det man ser inte riktigt speglar hur man känner sig inombords? Jag känner mig oftast pigg och energisk, men spegelbilden visar ibland ett tröttare ansikte, med de där argrynkorna mellan ögonbrynen som inte riktigt försvinner längre, oavsett hur mycket jag sover eller återfuktar.
Och ja, jag är nervös. Tänk om det gör ont? Tänk om jag ser stel ut? Tänk om någon märker att jag gjort något och dömer mig? Alla de där frågorna snurrar i huvudet. Men samtidigt har jag gjort min research. Jag har hittat en seriös klinik med legitimerad personal, jag har läst massor av recensioner, sett före- och efterbilder och till och med pratat med ett par vänner som själva testat. De säger att det inte gör särskilt ont, att det känns som små myggbett, och att resultatet snarare blir att man ser lite piggare och gladare ut – inte plastig eller stel.
För mig handlar det här om att få känna mig lite mer som mig själv. Lite mer utvilad, lite mer i harmoni med det jag känner inuti. Och vet ni? Jag tycker faktiskt att det är helt okej att vilja det. Vi gör så mycket för att ta hand om oss själva – tränar, äter bra, sminkar oss, mediterar – varför skulle inte en liten dos botox köping få vara en del av det om det känns rätt?
Så nu återstår bara att andas djupt, gå dit med ett öppet sinne och se hur det känns. Jag lovar att återkomma med hur det gick – och om du själv funderat på botox men inte vågat, kanske kan vi peppa varandra!
Stor kram,
Anna